Stackars hundarna! Nu får dom ingen motion på dagarna, för jag hoppar omkring på kryckor. Hoppar omkring kanske är för mycket sagt, eftersom det frestar på mina onda axlar och höfter. Jag rör mig snarare så lite som möjligt.

I förrgår kväll, innan jag skulle lägga mig, skulle jag kliva upp på en pall för att ta ner en katt uppe på ett skåp. Hon låter oss inte sova på nätterna, om hon är inne nämligen, så jag skulle släppa ut henne. I steget upp så knakade det till högt i högerknäet, och det gjorde vansinnigt ont. Sen dess har jag inte kunnat räta ut benet, och jag kan inte stödja alls på det. Tur att vi har varit så slarviga, så vi inte lämnat tillbaka kryckorna sen förra gången. Nu kom dom till användning igen. Jag var hos läkare igår, och han konstaterade bara att det förmodligen inte var något som var av (då skulle det varit mera svullet), utan ordinerade vila. Hoppas det inte tar alltför lång tid innan jag kan gå ordentligt igen bara!

Värst är det för Bias, som redan innan var galen för att Sally löper! Nu får han ingen motion heller. Jo, Ola tar ju en sväng på kvällen i mörkret, när han kommer hem, men ändå. Bias har gnällt konstant i tre dygn nu! Man kan bli galen för mindre;-) Men nu måste höglöpet vara över snart.

Tur i alla fall att jag hann tävla och bli uppflyttad, innan jag skadade knäet;-)

Eva