På söndag ska jag tävla lydnadsklass två med Tova i ridhus i Karlshamn. Ska åka med Lotta, som också ska tävla med Soya. Kan inte påstå att jag övertränat Tova, men jag vet att hon kan alla moment för 8-10 poäng, om allt går bra. Det vill jag veta när jag ska tävla. Sen vet man ju aldrig vad som händer just den dagen, och med mer störningar än hon är van vid. Men oj, vad pigg och alert hon är för tillfället! Och vad lätt hon har för att fatta! Hon är mycket smartare än någon annan hund jag haft, men att träna och tävla en storpudel är helt annorlunda mot att träna och tävla en golden eller schäfer. Hon tänker betydligt mer själv, och ibland kan det ju vara till nackdel. T.ex. när man tränar igenom hela lydnadsprogrammet utan godis imellan. Då kan hon plötsligt tänka att: “Nu har jag gjort så många moment och det ger ju ingenting, så nu gör jag inte mer”. En storpudel blir inte krypande och ännu mer lydig om du är sträng. Eller krypig kanske den blir, om du är riktigt taskig mot den, men då kommer den heller aldrig mer att lyda dig. Och egentligen är det lite roligt. Jag har nog fått en annan syn på hundträning sista åren. Jag är inte intresserad av att ha en blint lydande hund längre. Tycker det är roligt när hunden får behålla mer av sin personlighet, och fatta lite egna beslut. Sen är klart att dom måste lyda, när det verkligen gäller, t.ex. när det dyker upp rådjur.

Tova är även den trevligaste hund jag haft, då det gäller att gå i naturen. Och det är egentligen viktigare än tävlingslydnad för mig numera. Hon har hela tiden koll på mig. När jag stannar stannar hon också, när jag sitter på pass för att fota, så lägger hon sig bredvid mig och väntar. Jag gillar inte att gå i naturen med en hund som jag måste gå och ropa och skrika på hela tiden. Då får man ju inte se nåt spännande alls. Med Tova kan man gå helt tyst, och hon är följsam hela tiden ändå.

Hon är ganska rolig med att hon alltid går upp och sätter sig på stora stenar. Man kan tro, att det är jag som kommenderar henne att sitta där medan jag fotar henne, men så är det alltså inte. Naturlig modell!

Det var tydligen spännande lukter nu, vid grävlinggrytet vid den gamla eken.

Tofsviporna har börjat komma nu.

Sally och Tova häromdagen.

Sally flyger fram över stock och sten.

Sally jaktskallar när hon jagar Tova.

I förrgår var jag i Borgholm. På hemvägen tog jag kustvägen mellan Sandvik och Alvedsjöbodar. Detta är nedanför Hagelstad. Havet låg helt blankt.

Blå Jungfrun liksom svävade i soldiset.

“Vart tog Tova vägen med min pinne?”

Liten råbock.

Två mäktiga Havsörnar såg jag igen häromdagen.

Mimmi funderar på att klättra upp i fågelbordet.

Katterna trivs ute nu.

Spårpåsläpp. Jag kom förbi just när Ola släppte Bias på spåret han gått ut.

Bias hittar första apporten. Han är duktig på att spåra, Bias. Nu tränar dom mest på öppet, för det blir det på första elittävlingen för i år.

På kennel Enduros blogg (Bias uppfödare) kan man alltid få mycket bra träningstips och annat. Just nu mycket om hur man tränar en flängig och “vardagsolydig” unghund, eftersom Ingrid fått tillbaka en hund ur D-kullen. Han blev för mycket för sin familj. Det är en halvbror till Bias, som verkar vara en riktigt bra hund. Läs på http://enduros.blogg.se. Ingrid var också med honom hos Eva Bodfält, och även hon skrev om den här hunden på sin blogg. Där finns också mycket bra tips och idéer. http://blog.evabodfaldt.com/2012/03/ibland-gar-det-inte-som-man-tankt-sig.html

Eva